Svanesund. Orust, Sverige....Där kan man bli jävligt trött, jag har provat.
1:a tävlingen i elitklass har körts i helgen och här kommer en sammanfattning.
Fredag: Bergstempo. Så tidsoeffektiv tävlingsform får man leta efter. Men rätt skoj ändå, även att jag hade sett att backen var 45 minuter istället för 2. Backen som vi skall åka börjar med svagt motlut och mitt i backen har den en utförsbacke. Där gäller det orka växla tempo och få farten med sig upp på toppen. Jag lyckades bra och kom på delad fjärdeplats. Jag hade nog kvällens största och högljuddast suporter i en arbetskamrat som stod med kikare runt halsen och spanade på mig. Kikaren hann han aldrig använda men han manade på mig bra när jag var som mest syrastinn. Tack Royne.
Lördag förmiddag: GP. Första GP´t för i år. Kände mig lite ringrostig innan start, men tänkte att va fasen det går nog bra. Planen var att inte göra så mycket utan åka så snålt som möjligt för att spara benen inför kvällens tempo. Funkade bra, kunde snurrar runt banan utan allt för mycket slit även om det känns att köra såna här intensiva grejer när man inte är van. En stor skillnad mot vad jag är van vid är hur snyggt "alla" åkte i elitklungan. Även om det gick fort så höll alla spåret och inga galna grejer som är betydligt vanligare i veteranklasserna.
Lördag eftermiddag TEMPO
Det var nu jag skulle köra fort och vinna etappen var min önskan. Varmt, torrt och lite vind. Som gjort för att åka fort. Jag känner till banan bra och fick en bra start ut mot vändet. Men det är efter vändet som man kan ta mest tid i alla småbackar och svängar. Tycket jag fick ut allt jag hade och kunde vinna etappen med 6 sekunder. Kändes skönt att ta hem det. Men nu bar det sig inte bättre än att jag ledde totalt med 6 sekunder inför avslutande linjet. Antar att ingen låg sömnlös över det, inte jag heller jag somnade med den härliga känslan att benen är dubbelt så långt ner i madrassen som övriga kroppen.
Söndag LINJE:
144Km = 8 varv. Det här blir jobbigt att överleva med hedern i behåll. Jag har inte cyklat 144 km sedan Mallorca i våras, och nu skall jag försvara min ledartröjan
Ja vad hände. De lagen som hade lite gubbar att köra med kom iväg i en tidig utbrytning och ingen ville egentligen köra ihop det. Mina lagkamrater såg till så att inte de andra bromsade mer i alla fall. Även här var det stor skillnad i elit än vad jag är van vid. När det stöts så stöts det så inihelsike och är man inte helt fokuserad åker man av. Jag var uppe några gånger och körde i backen så att vi kunde ta ikapp lite försprång till utbrytarna, kanske inte borde gjort det. Antagligen hade det gått ihop ändå för det gjorde det tillslut. När det gick ihop blev det ungefär samma fart som när jag har dottern i barnsadel bak på MTB´n.
Några stötar kom men många ben var trötta, mina lagkamrater trötta och jätteborta. Sista varvet gick det fort, jättefort. Visste att nu sitter jag för långt ner i det utdragna snöret men orkade inte avancera innan backen. I backen kördes det hårt och jag hade inget klipp att öka farten. Blev helt plötsligt själv med ett snabbt gäng framför mig och ett gäng jagandes bakom. Jag orkade hålla undan för de bakom men tiden sprang snabbt på framåt, och jag rullade i mål alldeles för sent. 1:a platsen hade blivit en 9:e plats totalt.
Sammanfattning var att det var jobbigt att vara elitkille, att det är en annan hårdhet här uppe. Men tempo kan gubben åka. Det känns skönt att gå in i framtida vinterträning med det i bakhuvudet.
Tack mina lagkamrater Fredrik och Gustav, ni kämpade för mig. Gustav i blindo då Fredrik backadade över hans SRM dator....
Nej slutbloggat. Jag har ju ett arbete att sköta med. Nu väntar nattskift. Sova får jag göra imorgon.
Inlägg
